etthundraniodagar

Hellan kickar boll på stranden då en man plötsligt dyker upp vid hennes sida, de konverserar en stund då han efter ett tag meddelar henne om ett jordskalv i Japan - en tsunamivarning för Filippinerna har uppstått. Hellan får en klump i magen, hon tänker på boken hon läser, boken om tsunamin 2004, hon meddelar oss direkt. En halvtimme senare, ett SMS av mamma Lis, "Jordskalv i Japan, tsunamivarning, ta er därifrån!" Vi tog oss med snabba steg mot internet för att undersöka. Telefonen ringde, mamma Lis, tvekade men svarade. Orolig mamma tvingar upp oss i bergen. Telefonen ringer igen, mamma Christina, "Ta det på allvar, det slår till på Palawan om 20 minuter." Släppte allt vi hade, betalade snabbt och brottom tog vi oss iväg, upp mot höjden. Upp i berget längs stugor, upp för en smal trappa. Hellan med tårar rinnandes längs kinderna, telefonen i ett starkt grepp, oroligt, otåligt väntande på ny uppdatering. Sittandes, väntandes med blick mot havet, en lång stirrande blick. Filippinier skrattandes åt oss. Mörkret kom, Hellans panik kom. ....men Palawan orört, ingen tsunamivåg kom...